Här har det stått tomt..

.. Och det lär det fortsätta göra, om jag känner mig själv rätt.  

Jag har bloggat under sju år, och nu har jag verkligen inget mer att berätta. Det är svårt att blogga nu, när skola har bytts mot jobb och fritiden krympt till ganska så liten. Jag är glad, jag trivs med att jobba och jag trivs med fritiden, även om det ibland skulle vara väldigt skönt att stanna hemma istället för att åka till ett kallt stall. Det är inte för alltid, och för nuet går det bra. 

Det här året är nästan slut. Det har varit ett bra år, på många sätt, och ett dåligt år på andra sätt, och jag välkomnar 2016 med öppna armar. Det ska bli mitt år, jag har en massa kul inplanerat. NärCon både en och två gånger, Venedig och Japan ska besökas och Gotland ska en del av semestern spenderas på. Resten ligger öppet, för framtiden, och som jag längtar. 

Jag har aldrig haft något behov av att resa, men nu tycker jag att det är kul. Jag har inget behov av att ge mig iväg, leva livet någon annan stans ett år, utan jag är nöjd med semester. Kortare vistelser, kanske på fler platser? Det är mysigt helt enkelt, mysigt med semester och att komma iväg. 

Konvent är också kul, har jag upptäckt. Då har jag ändå bara varit på ett, som knappt räknas. Det är kul att cosplaya, det är kul att träffa människor och vara nördig en hel helg. Det är kul att köpa lite saker man inte skulle ha hittat någon annan stans, och det är kul att bara vara. Känna in atmosfären, vara glad. Att det kostar pengar är kanske inte riktigt lika kul, men vet ni vad? Det är värt det. För det är viktigt, det där med att vara glad. 


Silver och hennes nya grimma

Silver fick en ny grimma idag. Bara sådär, ingen planering innan, ingen eftertanke. Eller jo, det fanns det ju, men den planen förstördes helt. Jag vill skylla på Anna, som lurade in mig i butiken och visade mig den finaste grimman jag någonsin sett. Jag vill skylla på henne, för utan henne skulle jag ha tre hundra kronor mer på kontot idag och Silver skulle fortfarande stå röd och fin i stallet.
 
Jag kan inte skylla på Anna. Om det finns någon jag ska skylla är det mig själv, min egen svagsinthet. Jag har under en period planerat att köpa en ny grimma till lilla sötsöt, det har jag, och jag hade en plan. Hon skulle få en ny, snygg grimma efter sommaren med bara ett villkor. Att hon överlevde tills dess. Nu blev det inte så, grimman bara skrek "köp mig" och svagsint som jag tydligen var köpte jag den.
 
Jag kan inte skylla på Anna, men jag kan tacka henne. Tacka henne för att hon visade mig den finaste grimma jag någonsin sett, en grimma som passade så utmärkt på Silver att jag inte kan låta bli att undra varför hon inte fått den tidigare. Efter att stolt ha visat upp den för mina stallbarn klädde jag på henne den, och sedan stod vi alla tre och bara beundrade henne. Så annorlunda, så ovant och bara så rätt. Världens finaste tjej klär visst i blått.
 
Grimman är supersnygg, och den passar Silver som handen i handsken. Jag borde förmodligen inte ha köpt den, jag borde förmodligen ha hållt mig till min plan. Sommaren är lång och mycket kan hända, både med Silver och den stackars grimma hon har på sig. Nu fick det bli såhär, och jag ångrar mig inte alls. Kanske är den borta efter sommaren, kanske är hon borta efter sommaren, men i en dag, flera dagar, veckor eller månader, ett tag får hon iallafall vara fin i sin nya, blåa grimma.
 
Upp