yeahimhappy

Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad det faktiskt är jag vill med livet. Nu menar jag inte på ett så seriöst plan som med jobb, plugg och framtidsdrömmar, utan på ett mer oseriöst men ack så viktigt plan. Vad är det egentligen jag vill lägga mina fria timmar på?

 

Hästar, de har funnits i mitt liv i snart tio år nu. Hästar, hästar, hästar. Vad som än händer i livet verkar hästar vara det som består. Men vad är det jag vill, egentligen? Jag vet inte, jag har faktiskt ingen aning alls. Jag har en sköthäst. 26 år gammal, ridskoleponny. Fräsch och pigg, trots sin höga ålder. Inte varit mycket skadad, perioden mellan sommar och jul var skakig främst beroende på tappskor. Igångsättning utan problem, pigg och glad, fungerar bättre än någonsin på lektioner. Jättebra alltså! Superglad att hon mår bra, att hon är glad och nästan främst av allt; Att hon är fräsch! Fyra dagar i veckan ger jag mig ut till henne, för att borsta, pyssla och skrubba på spiltan.

Sedan har jag min medryttarhäst. Jättetrevlig häst, rolig att rida och perfekt för mig att utvecklas på. Jag trivs med häst och med ägare, och allting fungerar bra. En bestämd dag i veckan, där jag mockar, borstar och rider. Pysslar gör jag såklart också, även om det inte är på samma nivå som med Silver. Henne kan jag borsta i timma efter timma, riktigt så långt går jag nog inte med någon annan häst. En dag i veckan iallafall, ibland två och vid enstaka tillfällen fler än så. En hel vecka får jag mig i februari, vilket ska bli jättekul.

 

Jag har alltså fortfarande ridning i livet, trots att det såg lite tveksamt ut när jag valde att säga upp min plats på riskolan för två år sedan. Hade inte medryttarhästen dykt upp i mitt liv, helt oväntat och i precis rätt läge, skulle jag stå helt utan. Jag skulle inte ha ridit en enda gång efter det att jag slutade i skolan, om man borser från skitturen jag fick mig med hannah i börja på sommaren. Jag sökte inte medryttarhäst, och jag skulle nog inte gjort det senare heller. Ridningen var nämligen inte speciellt rolig för mig, så det var ingenting jag saknade. Det var iallafall det jag trodde, tills jag satt upp på zeppis för första gången och insåg att nämen, det här är ju jättekul!

 

Just nu har jag alltså hästar i mitt liv fem av sju dagar i veckan. Mina fredagar och söndagar är lediga, heliga, och om jag ska vara ärlig trivs jag rätt bra så. Om jag ska vara ännu ärligare skulle jag uppskatta en helt vanlig dag utan stall också, att kunna komma hem från jobbet och vara ledig. Om jag ska vara ytterligare ärligare skulle jag kanske tillochmed uppskatta att ha fler lediga dagar än så, kanske alla förutom en eller två, och det är där jag gör mig själv förvirrad, det är där jag faktiskt inte vet vad jag vill.

 

Jag kan börja med att säga att jag inte kommer sluta vara skötare på Silver, eller dra ner på dagarna. Ofta är jag rejält otaggad på att åka till ridskolan, men när jag väl är där, ja, då älskar jag det. Jag älskar henne rättaresagt, och det jag verkligen inte älskar är allting runt omkring. Att jag inte kan åka dit på mina tider, utan att jag alltid måste försöka passa in tiderna efter allt annat. När hon är ute i hagen, när hon går lektion, när stallet är stängt. Jag tror att jag skulle gilla själva momentet att "åka till stallet" mycket mer om jag kunde vara säker på att hästen faktiskt fanns där när jag kom, och om jag dessutom kunde välja att åka när jag ville.

 

Med medryttarhästen är det därför enklare, jag kan åka precis när jag vill. Vill jag ha en helt ledig dag kan jag välja att åka till stallet tidigt på morgonen eller senare på kvällen. Där kommer ett annat problem istället, nämligen tiden. Silver klarar jag att sköta om på en timma, vilket ger mig femtio minuter borstning och tio minuter spiltskötsel, men det går inte med zep. Där ska jag mocka, jag ska borsta och jag ska rida. Helst vill jag ha iallafall två och en halv timma på mig, gärna mer, för att hinna njuta också. För att hinna borsta så länge som jag vill, inte känna någon stress varken i stallet eller i ridningen, för att bara kunna må bra. Detta fungerar helt super när jag är ledig, men lite sämre när jag jobbar. Då kan jag först vara i stallet straxt innan sju på kvällen och vid nio är det dags att ge sig hemåt igen. Det fungerar och det är jättekul, alltså ingenting jag vill ta bort, men frågan är om jag skulle vilja ha så varje dag?

 

Om jag köpte mig en egen häst, vilket är många hästmänniskors dröm, skulle mitt liv vara fullt. Jag skulle jobba, skynda mig iväg till stallet och sedan vara hemma efter nio. Jag behöver min sömn och vill helst ligga i sängen till tio, vilket ger mig max en timma på att dusha, laga mat och försöka ha ett liv utanför jobb och stall. Jag älskar att läsa, att hålla på med mina akvarium och sitta ner och se på serier en stund. Jag skulle kanske vilja ha en hund i framtiden, en hund att träna aktivt med, att gå långa skogspromenader och helt enkelt ha kul med. Det finns så mycket jag skulle vilja, men som aldrig skulle kunna hända.

 

Det är svårt, det där, när halva jag vill en sak och halva jag vill en annan. Å ena sidan skulle jag kanske vilja ha en häst, å andra sidan kanske jag skulle vilja ha ett liv utanför stallet. Det ena eller det andra, där är mitt val. Jag har funderat på det här under några månader, fram och tillbaka, och jag tror jag kommit fram till ett beslut. Allting ligger i framtiden, ingenting ska ske nu, och mycket beror också på Silver. Jag blir kvar på ridskolan sålänge hon finns där, men sedan försvinner jag. En medryttarhäst skulle jag kunna tänka mig att ha hela livet, en dag eller två i veckan, men jag tror det räcker där. Jag tror inte min dröm är en egen häst, och jag tror aldrig att det kommer bli min dröm heller. Jag älskar hästar, det gör jag, men det finns så mycket mer som jag älskar i världen och jag tror att jag hellre kompromissar. Lite av varje vill jag ha för att må bra, och svårare än så behöver det inte heller bli.