Det där med pengar

Jag har alltid gillat pengar. När jag var liten pratade jag ofta om min "förmögenhet" och jag började spara långt innan mina vänner. Jag gillar pengar, och jag gillar ännu mer att samla dem på hög. Att se summan växa, ibland långsamt och ibland betydligt snabbare, och att känna att där finns det en liten back up-plan om något skiter sig. Att spara kan vara svårt och det kan vara lätt, men vad gör man egentligen med de pengar som blir över?
 
Jag är fortfarande liten. Jag bor hemma, jag har ingen bil, ingen häst eller något annat som ger stora kostnader varje månad. Jag har en mobilräkning på ett par hundra kronor, och jag använder många hundra liter vatten varje månad till mina akvarium, men annars är jag rätt bllig i drift. Jag har enkla matvanor, även om konstaderna stiger tex. till jul när det blir dags för storbak, och jag ber aldrig mina föräldrar om pengar till saker. Jag har alltså inga stora utgifter under månaderna, ofta har jag nästan inga alls. Därför har jag kunnat spara pengar till framtiden, tills den dagen jag tar ett steg in i min egen lägenhet.
 
Jag har inte någon stor summa sparpengar, nästan ingenting om man skulle fråga en utomstående person. Men det är mycket pengar för mig, och det är allt jag bryr mig om. Jag har nyss börjat jobba, ett extrajobb dessutom, och grunden av sparandet kommer från mitt lördagsjobb i stallet och från sparade studiebidrag. 1050kr i månaden, det är vad man ska leva på. Svårt i perioder, när en ny vinterjacka är nödvändig eller när skorna gått sönder. Svårt också för mig som valt att starta upp nya akvarium lite här och nu, det är långt dyrare än folk tror. Då var jag liten, vilket jag visserligen fortfarande är, och det gick alltid runt på något sätt. Jag hade trots allt inga måsten.
 
Nu jobbar jag, om än inte heltid. Jag jobbar och tjänar pengar, pengar som bara är mina. En del går till måsten, andra hamnar i sparhögen, men sedan finns det den där delen med pengar som faktiskt blir kvar. Pengar som är fria, pengar jag kan göra vad jag vill med. Pengar jag kan njuta av, utan dåligt samvete och utan att känna mig dum. Visst skulle jag gärna spara dem med, men någonting måste jag trots allt leva på. Den stora frågan är på vad?
 
Mina akvarium kostar pengar från tid till tid, men just nu är de självgående och alldeles bra. Jag behöver ingen mer mat, doppvärmare eller filter, inte heller fiskar, växter eller rötter. Det är som det ska vara, och därför står jag här med en lön jag inte vet vad jag ska göra av. Jag köpte mig en flaska pälsglans, allt jag kan komma på att jag behöver i hästvärlden, och sedan var det dags att fundera. Ska jag spara eller spendera, och ska jag tänka med hjärta eller hjärna? Jag kom fram till ett svar som känns bäst för både och, det är trots allt bara en månad det handlar om, sedan rullar nästa lön in.
 
Först ska det shoppas kläder, för där har jag nog inget val. I skolan gick det möjligtvis att gå i samma kläder vecka efter vecka, men på jobbet känns det inte rätt. Fler blusar, kjolar och kostymbyxor står på inhandlingslappen, och med mig tar jag syrran som kan tvinga mig om jag ändå inte vill. Det är ett nöje för många men ett måste för mig, och jag får ta tjuren vid hornen och göra det ändå. Efteråt, med mitt presentkort i högsta hugg, ska jag pusta ut i sfbokhandeln och köpa med mig lite smått och gott därifrån. En bok eller två, en dvd eller tre, listan kan göras lång. Pengarna är mina, och när måsterna är slut finns det bara nöjen kvar.
 

Att kunna känna sig bekväm

Jag trivs i köket, det är någonting jag insett på sista tiden. Jag gillar att baka, och jag gillar att laga mat. Betyder det att jag är duktig på det? Nej, men det betyder att jag försöker. Att jag gör mitt bästa. Att jag följer recept, kanske ändrar lite på dem här och där, och ibland blir det jättebra. Andra gånger blir det inte alls lika bra, då blir det faktiskt riktigt dåligt. Och vet ni vad? Det gör absolut ingenting.
 
Det är viktigt att våga känna sig bekväm i köket. Att våga prova sig fram, testa att följa ett recept eller slänga ihop något eget. Jag har alltid varit en rätt feg person, har gärna bakat men då med sällskap av mamma som kan det mesta, och det är först efter att jag gick ur skolan som jag började ta saken i egna händer. Att baka var snart inget problem längre, även fast man misslyckas med kakor brukar de nämligen ha en förmåga av att bli rätt goda, och kakor går fort åt. Just nu har jag en plåt på bänken med en sats kakor som inte alls ser ut på bilden. De är för stora och för tunna, sköra och fula som stryk, men när jag tog den där obligatoriska provsmaken upptäckte jag att äsch, vad tusan. De smakar ju gott! Nu ska de frysas in och sedan plockas fram igen i helgen hade jag tänkt, att ha dem framme känns lite för farligt.
 
Det där med att laga mat då, hur är det? Jo, det ska jag säga er, det är svårt! Det tydliga beviset på det finns i mataffärerna. Sås, våffelmix, potatisgratäng, raggmunkar, klyftpotatis, panerad fisk, allt finns där att köpa! Det måste ju betyda att maten är för svår för oss vanliga svenssons att laga, eller hur? Fel! Vi kan, bara vi vågar prova. Människan har lagat mat under alla år, och kunde vi då, ja, då kan vi faktiskt nu också.
 
Man måste inte laga mat, om man inte vill. Ingen kan tvinga än, det är man själv som bestämmer. Trivs du med att äta halvfabrikat eller har ekonomin till att äta ute varje dag, gör det då! Däremot håller jag fast vid att det är bra att kunna laga mat, otroligt viktigt. Vi behöver inte vara bra på att laga mat, men vi behöver kunna få ihop en måltid eller två som går att förtära. Är det fult? Det spelar ingen roll. Är det bara jag som tycker om det? Bra, mer till dig! Du ska laga mat på dina egna vilkor och på ingen annans, och de enda kraven du behöver leva upp till är dina egna. Det behöver inte vara svårt, och det behöver inte ta lång tid.
 
Jag använder mig av halvfabrikat i vardagen, vilket jag inte tycker är fel. Nej, jag älskar fiskpinnar, ravioli och pulvermos, mer än den hemlagade varianten faktiskt. Halvfabrikat behöver inte vara fel, och fungerar det för dig är det okej. Du får köpa våffelmixen om du tycker att den är god, men du ska inte vara rädd för att prova att göra din egen. Sammasak med potatisgratängen eller kanske tillochmed köttbullarna, våga försöka! Det kan inte gå mer än åt helvete, och tro mig, det lär det säkert göra flera gånger. Det gör det för mig, det gör det för mina föräldrar och säkert för alla andra människor där ute. Då tar man ett djupt andetag, kastar receptet och provar på något nytt. Sluta aldrig att försöka, för utan att försöka kommer du aldrig att kunna utvecklas.

Upp