När tiden finns

Nu har jag avverkat en första arbetsintervju och kan alltså slappa med gott samvete, skönt! 
Jag antar att det gäller att passa på, nu när jag faktiskt har tid, och när jag känner att jag gjort mitt bästa har jag ro nog att slappna av och njuta av ledigheten. I måndags fick jag hörs något som gjorde mig så glad att jag inte visste vad jag skulle ta mig till, även fast ingenting är klart eller bestämt. Man kan alltid hålla tummarna, och det ska jag verkligen göra. 
 
Förövrigt är det underbart att vara tillbaka hos Silver igen, och vi har det supermysigt. Tjock om magen på massa hö under sommaren, men med ett strålande humör och sådär sötsöt som bara hon är. Nu när jag inte har några måsten under dagarna, bortsett från att gå ut med hunden och plocka disk, passar jag på att åka dit tidigt på eftermiddagen. Det betyder att jag är helt ensam i stallet, och det är så jag trivs som allra bäst. Silver också, lilla tjejen, vi gillar när det är tyst och lugnt. Jag är där runt en och en halv-två timmar, sedan är både hon och spiltan rena och fina och jag svart av smuts, haha!
 
Upp