Att vara realistisk med drömmar

Som jag skrev tidigare har jag börjat komma underfull med vad det är jag vill av mitt fritids-liv. Lite häst, lite fisk, lite böcker och serier, och kanske lite hund där någon dag i framtiden. Drömmen om en egen häst är inte min, frågan är om den någonsin har varit min? Ibland kan det vara svårt att separera sina egna drömmar från andras, och därför försöker jag alltid tänka egenom beslut noga innan jag tar några. Det är långt ifrån enkelt, för trots allt är jag en spontan människa.
 
Nu vet jag vad jag vill, när hjärtat får bestämma, men vad säger plånboken? Jag har pratat om pengar förut och sagt som det är, att jag älskar pengar. Jag älskar att ha mycket sparpengar och jag älskar att kunna gå in i bokhandeln och köpa något onödigt. Det gjorde jag i fredags efter jobbet, just för att jag ville och pengarna fanns på kontot. Så vill jag ha det, jag vill inte att varje litet inköp ska behöva planeras och sparas till. Även här säger jag alltså nej till en häst, för det skulle innebära att varenda krona skulle gå dit. Det är det säkert värt, utan tvekan, men samtidigt inte vad jag vill. Jag vill känna mig fri, till kropp och till själ, och hyffsat även när det gäller ekonomin. Jag tror aldrig att jag kommer få någon superlön och det gör ingenting för mig, för på samma sätt som jag älskar pengar har jag inga ambitioner att tjäna en massa. Jag prioriterar mitt eget välmående, vad jag vill göra, och när det kommer till kritan behöver jag faktiskt bara så pass mycket pengar att jag kan leva mitt eget liv, och jag tror aldrig att jag kommer bli en person med dyra vanor.
 
 
Här kommer hunden in lite i problemet. För att ha råd att leva behöver jag ett jobb, men för att kunna ha en hund skulle jag egentligen inte vilja jobba så mycket. Jag kommer inte kunna ha med mig hund på jobbet, det tänker jag aldrig räkna med iallafall, och då finns det två val; Hunddagis eller dagmatte. Båda kostar pengar, jag räknar en tre tusen i månaden, och det är väl egentligen inte där problemet ligger. De pengarna skulle jag inte ha problem med att klara av tror jag, och de skulle vara väl spenderade. Jag lägger utan problem pengar på ett djur, och eftersom en hund inte är lika dyrt som en häst skulle jag förmodligen ha råd att lägga in mina spontana besök i bokaffären också. Kanske inte i samma utsträckning, men definitivt i en lite skala. Nemas problemas alltså, bara att köra! Eller?
 
När jag pratar om en hund pratar jag om framtiden. I framtiden när Silver inte finns, för så länge hon gör det finns tiden inte för en hund. I framtiden, när jag kanske bara har en medryttarhäst en dag i veckan eller två, och kanske till och med ett ställe jag kan ha med hunden till. Om jag någonsin väljer att ta körkort vill säga, och just nu ser det mörkt ut på den fronten. Iallafall, det som får mig att tveka angående att någonsin skaffa mig en hund är tiden. På kvällen finns tiden, när man jobbar heltid och inte har häst ser livet nämligen mycket friare ut helt plötsligt, men på dagen då? Jag tror utan tvivel att min hund skulle kunna ha det lika bra, eller varför inte bättre, med en dagmatte eller på ett dagis, men för mig känns det inte alls lika bra. Jag vill umgås med min hund, och inte bara på mornar, kvällar och helger. Jag vill umgås med min hund hela dagen, eller nästan iallafall! Jobbade jag halvtid skulle det nog gå, då skulle jag känna att jag hade tiden på riktigt, men annars? Nja.. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, vad jag känner och vad jag tror.

Det blir nog ingen hund för mig, varesig nu eller i framtiden, men jag har inget emot att drömma. Jobbar jag heltid känns det som jag har för lite tid, jobbar jag halvtid har jag istället för lite pengar. Det är en balansgång det där, mellan pengar och fritid. Vilken tur att jag fortfarande är liten och har lång tid på mig att ändra mina drömmar och skapa nya, och det ska bli spännande att se vad jag vill om fem år, om tio år och om trettio år.
Upp