Silver och hennes nya grimma

Silver fick en ny grimma idag. Bara sådär, ingen planering innan, ingen eftertanke. Eller jo, det fanns det ju, men den planen förstördes helt. Jag vill skylla på Anna, som lurade in mig i butiken och visade mig den finaste grimman jag någonsin sett. Jag vill skylla på henne, för utan henne skulle jag ha tre hundra kronor mer på kontot idag och Silver skulle fortfarande stå röd och fin i stallet.
 
Jag kan inte skylla på Anna. Om det finns någon jag ska skylla är det mig själv, min egen svagsinthet. Jag har under en period planerat att köpa en ny grimma till lilla sötsöt, det har jag, och jag hade en plan. Hon skulle få en ny, snygg grimma efter sommaren med bara ett villkor. Att hon överlevde tills dess. Nu blev det inte så, grimman bara skrek "köp mig" och svagsint som jag tydligen var köpte jag den.
 
Jag kan inte skylla på Anna, men jag kan tacka henne. Tacka henne för att hon visade mig den finaste grimma jag någonsin sett, en grimma som passade så utmärkt på Silver att jag inte kan låta bli att undra varför hon inte fått den tidigare. Efter att stolt ha visat upp den för mina stallbarn klädde jag på henne den, och sedan stod vi alla tre och bara beundrade henne. Så annorlunda, så ovant och bara så rätt. Världens finaste tjej klär visst i blått.
 
Grimman är supersnygg, och den passar Silver som handen i handsken. Jag borde förmodligen inte ha köpt den, jag borde förmodligen ha hållt mig till min plan. Sommaren är lång och mycket kan hända, både med Silver och den stackars grimma hon har på sig. Nu fick det bli såhär, och jag ångrar mig inte alls. Kanske är den borta efter sommaren, kanske är hon borta efter sommaren, men i en dag, flera dagar, veckor eller månader, ett tag får hon iallafall vara fin i sin nya, blåa grimma.
 
Upp