Stora svanstvättar-dagen

Idag bestämde jag mig för att åka hem direkt efter jobbet.
Sagt och gjort tvättade jag spiltan lite snabbt och borstade av det värsta från Silver, och redan en halvtimma efter att jag slutat var jag redo att åka hem. Fem minuter senare stod jag istället i spolspiltan, och där fanns jag kvar en halvtimma senare, och det där med att åka hem tidigt gick alltså lite sådär.
 
Anledningen till att jag hamnade i spolspiltan var för att Silvers ben behövdes tvättas innan muggen kunde smörjas, och eftersom alla känner till min stora kärlek för Silver blev jag tilfrågad (och tackade ja!). Inget större än så alltså, jag skulle in en snabbis och tvätta bort den gamla salvan som blivit svart och äcklig under natten så att ett nytt lager kunde läggas på. Detta låtsnade snabbt och fint, tillsammans med i princip all mugg som fanns kvar och det fanns inte mycket hårt kvar efter en stund, perfekt!
 
Ungefär samtidigt som jag var kvar med frökens ben tittar jag upp, och vad ser jag då om inte hennes smutsiga svans? Under sex år har jag varit skötare och ungefär lika länge har jag irriterat mig på att den aldrig är vit. Jag kan nog räkna gångerna den har blivit tvättad genom åren på en hand eller ett par fingrar, och aldrig har det varit av mig. Det har aldrig varit en av skötarnas arbetsuppgifter och jag har väl inte direkt tänkt på det. Nu är det gjort iallafall, även om jag skulle behöva gå en omgång till med den för att få den helt vit. Jag tyckte nämligen inte att det blev så mycket skillnad förrän jag såg före/efter bild, och nu är jag uppriktigt sagt ledsen över att stallet är stängt på måndag och jag ska dit först på onsdag, då kommer den ju vara smutsig igen!
 
Upp