Silver och hennes nya grimma

Silver fick en ny grimma idag. Bara sådär, ingen planering innan, ingen eftertanke. Eller jo, det fanns det ju, men den planen förstördes helt. Jag vill skylla på Anna, som lurade in mig i butiken och visade mig den finaste grimman jag någonsin sett. Jag vill skylla på henne, för utan henne skulle jag ha tre hundra kronor mer på kontot idag och Silver skulle fortfarande stå röd och fin i stallet.
 
Jag kan inte skylla på Anna. Om det finns någon jag ska skylla är det mig själv, min egen svagsinthet. Jag har under en period planerat att köpa en ny grimma till lilla sötsöt, det har jag, och jag hade en plan. Hon skulle få en ny, snygg grimma efter sommaren med bara ett villkor. Att hon överlevde tills dess. Nu blev det inte så, grimman bara skrek "köp mig" och svagsint som jag tydligen var köpte jag den.
 
Jag kan inte skylla på Anna, men jag kan tacka henne. Tacka henne för att hon visade mig den finaste grimma jag någonsin sett, en grimma som passade så utmärkt på Silver att jag inte kan låta bli att undra varför hon inte fått den tidigare. Efter att stolt ha visat upp den för mina stallbarn klädde jag på henne den, och sedan stod vi alla tre och bara beundrade henne. Så annorlunda, så ovant och bara så rätt. Världens finaste tjej klär visst i blått.
 
Grimman är supersnygg, och den passar Silver som handen i handsken. Jag borde förmodligen inte ha köpt den, jag borde förmodligen ha hållt mig till min plan. Sommaren är lång och mycket kan hända, både med Silver och den stackars grimma hon har på sig. Nu fick det bli såhär, och jag ångrar mig inte alls. Kanske är den borta efter sommaren, kanske är hon borta efter sommaren, men i en dag, flera dagar, veckor eller månader, ett tag får hon iallafall vara fin i sin nya, blåa grimma.
 

Det är här jag står

Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad det faktiskt är jag vill med livet. Nu menar jag inte på ett så seriöst plan som med jobb, plugg och framtidsdrömmar, utan på ett mer oseriöst men ack så viktigt plan. Vad är det egentligen jag vill lägga mina fria timmar på?
 
Hästar, de har funnits i mitt liv i snart tio år nu. Hästar, hästar, hästar. Vad som än händer i livet verkar hästar vara det som består. Men vad är det jag vill, egentligen? Jag vet inte, jag har faktiskt ingen aning alls. Jag har en sköthäst. 26 år gammal, ridskoleponny. Fräsch och pigg, trots sin höga ålder. Inte varit mycket skadad, perioden mellan sommar och jul var skakig främst beroende på tappskor. Igångsättning utan problem, pigg och glad, fungerar bättre än någonsin på lektioner. Jättebra alltså! Superglad att hon mår bra, att hon är glad och nästan främst av allt; Att hon är fräsch! Fyra dagar i veckan ger jag mig ut till henne, för att borsta, pyssla och skrubba på spiltan.

Sedan har jag min medryttarhäst. Jättetrevlig häst, rolig att rida och perfekt för mig att utvecklas på. Jag trivs med häst och med ägare, och allting fungerar bra. En bestämd dag i veckan, där jag mockar, borstar och rider. Pysslar gör jag såklart också, även om det inte är på samma nivå som med Silver. Henne kan jag borsta i timma efter timma, riktigt så långt går jag nog inte med någon annan häst. En dag i veckan iallafall, ibland två och vid enstaka tillfällen fler än så. En hel vecka får jag mig i februari, vilket ska bli jättekul.
 
Jag har alltså fortfarande ridning i livet, trots att det såg lite tveksamt ut när jag valde att säga upp min plats på riskolan för två år sedan. Hade inte medryttarhästen dykt upp i mitt liv, helt oväntat och i precis rätt läge, skulle jag stå helt utan. Jag skulle inte ha ridit en enda gång efter det att jag slutade i skolan, om man borser från skitturen jag fick mig med hannah i börja på sommaren. Jag sökte inte medryttarhäst, och jag skulle nog inte gjort det senare heller. Ridningen var nämligen inte speciellt rolig för mig, så det var ingenting jag saknade. Det var iallafall det jag trodde, tills jag satt upp på zeppis för första gången och insåg att nämen, det här är ju jättekul!
 
Här var ridningen som roligast under mina år på ridskola, jag hade en ridlärare jag trivdes med och fick rida en häst som i mina ögon var helt underbar. Jag var inte så duktig, vilket jag inte är nu heller, och det gick inte alltid så bra, men det var roligt, riktigt roligt.
 
Just nu har jag alltså hästar i mitt liv fem av sju dagar i veckan. Mina fredagar och söndagar är lediga, heliga, och om jag ska vara ärlig trivs jag rätt bra så. Om jag ska vara ännu ärligare skulle jag uppskatta en helt vanlig dag utan stall också, att kunna komma hem från jobbet och vara ledig. Om jag ska vara ytterligare ärligare skulle jag kanske tillochmed uppskatta att ha fler lediga dagar än så, kanske alla förutom en eller två, och det är där jag gör mig själv förvirrad, det är där jag faktiskt inte vet vad jag vill.
 
Jag kan börja med att säga att jag inte kommer sluta vara skötare på Silver, eller dra ner på dagarna. Ofta är jag rejält otaggad på att åka till ridskolan, men när jag väl är där, ja, då älskar jag det. Jag älskar henne rättaresagt, och det jag verkligen inte älskar är allting runt omkring. Att jag inte kan åka dit på mina tider, utan att jag alltid måste försöka passa in tiderna efter allt annat. När hon är ute i hagen, när hon går lektion, när stallet är stängt. Jag tror att jag skulle gilla själva momentet att "åka till stallet" mycket mer om jag kunde vara säker på att hästen faktiskt fanns där när jag kom, och om jag dessutom kunde välja att åka när jag ville.
 
Med medryttarhästen är det därför enklare, jag kan åka precis när jag vill. Vill jag ha en helt ledig dag kan jag välja att åka till stallet tidigt på morgonen eller senare på kvällen. Där kommer ett annat problem istället, nämligen tiden. Silver klarar jag att sköta om på en timma, vilket ger mig femtio minuter borstning och tio minuter spiltskötsel, men det går inte med zep. Där ska jag mocka, jag ska borsta och jag ska rida. Helst vill jag ha iallafall två och en halv timma på mig, gärna mer, för att hinna njuta också. För att hinna borsta så länge som jag vill, inte känna någon stress varken i stallet eller i ridningen, för att bara kunna må bra. Detta fungerar helt super när jag är ledig, men lite sämre när jag jobbar. Då kan jag först vara i stallet straxt innan sju på kvällen och vid nio är det dags att ge sig hemåt igen. Det fungerar och det är jättekul, alltså ingenting jag vill ta bort, men frågan är om jag skulle vilja ha så varje dag?
 
Om jag köpte mig en egen häst, vilket är många hästmänniskors dröm, skulle mitt liv vara fullt. Jag skulle jobba, skynda mig iväg till stallet och sedan vara hemma efter nio. Jag behöver min sömn och vill helst ligga i sängen till tio, vilket ger mig max en timma på att dusha, laga mat och försöka ha ett liv utanför jobb och stall. Jag älskar att läsa, att hålla på med mina akvarium och sitta ner och se på serier en stund. Jag skulle kanske vilja ha en hund i framtiden, en hund att träna aktivt med, att gå långa skogspromenader och helt enkelt ha kul med. Det finns så mycket jag skulle vilja, men som aldrig skulle kunna hända.
 
Det är svårt, det där, när halva jag vill en sak och halva jag vill en annan. Å ena sidan skulle jag kanske vilja ha en häst, å andra sidan kanske jag skulle vilja ha ett liv utanför stallet. Det ena eller det andra, där är mitt val. Jag har funderat på det här under några månader, fram och tillbaka, och jag tror jag kommit fram till ett beslut. Allting ligger i framtiden, ingenting ska ske nu, och mycket beror också på Silver. Jag blir kvar på ridskolan sålänge hon finns där, men sedan försvinner jag. En medryttarhäst skulle jag kunna tänka mig att ha hela livet, en dag eller två i veckan, men jag tror det räcker där. Jag tror inte min dröm är en egen häst, och jag tror aldrig att det kommer bli min dröm heller. Jag älskar hästar, det gör jag, men det finns så mycket mer som jag älskar i världen och jag tror att jag hellre kompromissar. Lite av varje vill jag ha för att må bra, och svårare än så behöver det inte heller bli.
 

Tisdag, tisdag, glada tisdag

Idag har jag förföljts av doften av pepparkaka hela dagen, och jag måste erkänna att det var riktigt mysigt. Doften satte sig i håret efter alla timmars bakande igår, och nu njuter jag av det sista som dröjer sig kvar innan jag ger mig in i duschen. Nu är den inte lika tydlig längre, efter en vända och ett riktigt bra ridpass, men nog finns den där alltid. Nästa helg blir det till att dra igång ett riktigt storbak med tryfflar av alla de slag, och sedan håller jag tummarna för att de klarar en nedfrysning och är sådär rikigt goda på julafton. I kylen tror jag inte de håller sig och där skulle jag inte heller våga ha dem, jag kan tänka mig att de snabbt skulle minska i antal hehe.
 
Det var kallt i stallet idag, svinkallt. Graderna stod på plus men vinden på minus, så det blev ett pass i ridhuset med avslutning på travbanan. Super kändes det, men jag kommer nog känna av det lite imorgon. Det blev nämligen ett pass utan stigläder, jättenyttigt och bra för sitsen. Ner kom jag ordentligt, jag hade inte direkt något annat val, och vi jobbade med en massa trav-galopp-trav övergångar. Pigg, mjuk och glad häst, och en nöjd men trött ryttare ledde det till, precis som det ska vara alltså!
 
Upp