Torsdag
Om exakt en vecka drar skolan igång för realarna i Stockholm, och även om det såklart känns konstigt att jag redan klarat av alla skolår är jag glad. Som ni förmodligen förstått genom åren trivdes jag inte alls speciellt bra i min skola, redan från dag ett om jag ska vara ärlig, och själva skolan lär jag aldrig sakna. Däremot kan jag sakna en del saker runt om kring, som mina vänner, saker vi gjorde och fick uppleva. Den värsta dagen i mitt liv, hästskötarexamen, där vi alla tre var så fruktansvärt nervösa, mösspåtagningen, när vi insåg hur nära det verkligen vara, och slutligen stundenten som var helt sjuk i sig. Jag saknar pluggämnena mer än jag saknar ridningen, vilket kanske är lite deppigt i sig, men ridningen fungerade aldrig bra för mig i skolan och jag är lättad över att den är över, för alltid. Ska jag rida nu ska det vara för att jag vill det, inte för att jag måste få ett betyg.
I tisdags red jag för första gången sedan i april, om man räknar bort en skrittur med hannah i början av sommaren. På riktigt red jag för första gången på nästan ett år, och det kändes kan jag säga. Jag har lagt av mig ridningen rätt duktigt mycket sedan jag slutade rida på fors i augusti förra året för att hinna sköta om Silver, och det lär ta ett bra tag att komma ikapp mig själv igen. Roligt var det iallafall, riktigt roligt, och jag tror faktiskt att det kommer fortsätta vara precis lika kul nu när skolan är slut. Nu är ridningen inget måste längre, och jag väljer själv var jag ska rida, och då känns det bara rätt. Imorgon får jag träffa Silver igen, efter två långa månader, och det blir tjuvstart med bara en dag. På lördag börjar jag jobba som vanligt igen, men imorgon hoppar jag in lite extra på förmiddagen vilket ger mig en chans att sätta mig in i rutinerna igen. Det ska bli riktigt, riktigt kul att komma tillbaka, att se hur hästarna mår, hur stora alla barn blivit över sommaren och bara andas in den där underbara atmosfären.
För övrigt är jag fortfarande arbestlös, men äsch, det är jag knappast ensam om. Även fast det är ruskigt tråkigt känns det än så länge okej, sommaren är inte över och jag kan lika gärna passa på att njuta när jag ändå har tid. När jag väl får jobb, någon dag där i framtiden, med en lön som faktiskt går att leva på får jag ta nästa steg i livet, och tills dess får jag väl bara vänta och se. Planer har jag redan, även om det inte är av den mogna typen, och när jag får en första, bra lön om en evighet eller två ska jag besöka min favoritbokhandel och shoppa hela utan hämningar. Att bokhyllan redan lär vara överfull vid den tiden struntar jag i, allting går och lösa och på något sätt ska jag väl lyckas trolla fram några meter bokhylla till.
