yeahimhappy

Då var den över, helgen som så många längtat efter. Detta år hade man dessutom ännu mer att se fram emot - ny arena och ny mässa. Större skulle det vara i år, både mäss-delen och show-delen, och dessutom skulle det även finnas en utställningsdel. Perfekt, med andra ord! Vad skulle nu kunna gå fel?

 

 

Själva arenan, inga problem alls. Visst är det lite jobbigt för mig som bor söder om stan att ta mig in till solna, men inte värre än det är för dem på den sidan att ta sig till globen. Pendeln går trots allt nästan hela vägen fram, så där har jag inget att klaga på. Sittplatserna var bra (även om stolarna inte var de skönaste, hehe), men under fredagen var värmen under all kritik. Jag var där på förmiddagen och har fått höra att det under kvällsshowen var varmt och skönt, vilket det även var under söndagen när jag var där igen, men vid vårt första besök frös vi halvt till döds. Skjorta, stickad tröja och dunjacka satt jag med och ja, jag frös! Hela sällskapet satt med jackor och det gjorde väldigt många fler kunde jag se, så nog var det kallt alltid.

 

 

Klagomål nummero två, det fanns ingen mat! På söndagen började showen vi skulle på klockan halv sex, och när vi då behövde åka hemifrån vid halv fyra hann vi inte äta middag inne. Det skulle trots allt finnas lite allt möjligt inne i arenan, så vi tog med oss pengar och ett glatt humör istället, precis som vi brukade göra när vi skulle in till globen. Min syster blev hungrig först, straxt efter att showen börjat, och sprang iväg för att köpa något gott, men kom snabbt tillbaka tomhänt. Slut, slut, slut var det, allt som fanns kvar att köpa var korv, och det kan hon inte äta. Med lite sänkt humör men hoppet kvar kollade vi vidare på showen, och vid nästa prisutdelning och korta paus gav hon sig iväg till nästa stånd för att köpa sin mat där istället. Slut! Hon vände sig då till en restaurang som låg en bit utanför, men nej, slut! Alltså blev det ingen middag för systrarna Lidhström, och visst sänker det intrycket av kvällen.

 

 

Fredagen bjöd på ett par klassers dressyr, där jag inte har något att klaga på, och sedan kom clinicen som vi alla väntat på. Inklämd på en kort halvtimma hann instruktören endast påbörja det hon skulle göra, och när uppvärmningen var klar och hon var redo att gå vidare till lite hinder ropade speakern ut att tiden var slut. Jättesynd, och vi såg alla lite snopna ut.

 

Söndagen bjöd på hoppning, hoppning, hoppning, för att sedan gå vidare på voltige, trav och körning, shownummer och avslutning. Shownummret var jättebra, helt klart kvällens höjdpunkt, men resten kändes lite.. Mehh. Det blev långtråkigt helt enkelt, det tyckte vi båda två. Det kan mycket möjligt vara så att vi blivit lite för gamla och gått i alldeles för många år, men upplägget känns så himla tråkigt och det skulle behövas fler riktiga shownummer för att hålla publiken vaken och på gång.

 

 

Slutligen har vi den stora mässan, som inte alls var så stor. Här ska jag egentligen inte säga något alls, för jag gick bara ett ytligt varv, men det var ju så mycket folk! Här hade de laddat upp och berättat vitt och brett vad mycket större plats man skulle få, men vi fick klämma oss fram precis lika mycket som vanligt. Några vidare mässpriser var det inte heller i de flesta montrar, men det brukar det iof aldrig vara. Nu hade jag ingenting inplanerat att köpa heller, så inte gjorde det mig någonting egentligen, men visst hade det varit skönt att kunna gå runt och klämma och känna på saker utan att bli nermejad av hundra andra.

 

Lite besvikna var vi allt, min syster och jag, och det känns lite tveksamt om vi ska gå alls nästa år. Kanske blir det något besök på dressyren, men någon kvällsshow blir det inte. Allting har sin tid, och kanske är våran tid över på sihs. Där har jag trots allt firat in advent under alla år jag kan minnas, och nu är det dags att hitta sig en annan tradition.