Lugnet efter stormen

När den sista uppgiften är inlämnad och den sista redovisningen är utförd kanske ni tror att livet är lugnt och skönt. Ni kanske tror att man plötsligt får fullt med tid över, att man upptäcker glädjen i att ha en fritid och hur skönt det är när man kan sätta sig ner och bara andas. Ni kanske tror att man faktiskt är ledig när skolan ringer ut för dagen, och man slipper ta med sig något hem. Ni tror alldeles rätt.
 
Imorgon går jag i skolan mellan halv nio och halv tio, och på torsdag är jag ledig. Då spelar det inte lika stor roll att jag går i skolan fler timmar de andra dagarna, timmar där vi bara sitter och väntar på att det ska ta slut. Vi är nämligen klara nu, i alla ämnen, och lärarna har inget mer för oss att göra. Så vi sitter på våra stolar, rakt upp och ner, och vi pratar och vi skrattar och ordet "arbetsro" finns inte på världskartan. Vi är klara och gör vårt bästa för att få tiden att gå, trots att det känns så otroligt onödigt och dumt. Låt oss sluta och låt oss gå hem, vi har ju varit så duktiga.
 
Men vi är lediga på torsdag, och vi går bara en timma imorgon, och därför dyker vi upp på de där onödigt långa lektionerna. Vi sitter rätt upp och ner på våra stolar, för vi tar snart studenten och vi har fler lediga dagar att se fram emot. Det är bäst att njuta fullt ut nu, för snart är det över och snart ska vi gå vidare. Vi kanske inte är glada, speciellt inte över de fredagar som nu för tiden blivit så pinsamt långa, och särskilt inte inför fredagens utflykt där vi ska hinna med både dressyrtävling på solna och hopptävling på botkyrka, men vi dyker upp ändå. Det är trots allt bara två veckor kvar, sedan springer vi glada ut.
 
Upp