The Digitalian


För några veckor sedan släppte Arashi sin nya skiva, The Digitalian. Ytterligare ett par veckor sedan landade den äntligen i min brevlåda så jag också kunde ta del av musiken, och den här gången hade jag inte tjuvlyssnat något. Jag hade haft fullt upp innan så jag hade helt enkelt inte hunnit, haha, men jag visste att de skulle ändra lite sound så jag måste erkänna att jag var orolig. Jag menar, när har Arashi någonsin gjort mig besviken? Nu trodde jag iallafall att det skulle hända, och även om det inte är hela världen, jag har trehundra andra låter med dem att lyssna på, så kändes det tråkigt.
Men(!), när ska jag lära mig att inte ta ut några sorger i förskott? Efter en första genomlyssning var det kanske inte helt my cup of tea, men efter en andra (och vid det här laget, tionde? Femtonde?) genomlyssningen har jag helt ändrat åsikt, jag älskar den! En del av låtarna får mig att skratta, som Aibas solo Disco star, deras (i mina ögon) konstigaste låt någonsin, Take Off !!!!!, och låten One Step som bara.. Gosh, ni måste nog lyssna för att förstå! Sen finns det de där lite "vanligare" låtarna, som bara är bäst, som t.ex. TRAP, och lugnare låtar som Hope in the Darkness.
Nu blev det virrigt här, känner jag, och jag ber om ursäkt för det. Min poäng är iallafall att jag avgudar deras nya skiva, precis som jag gjort med alla andra, och att jag borde sluta vara så negativt inställd i grunden. Livet blir roligare med ett leende, eller hur? Och om ni fanns här nu, då lovar jag att jag skulle spärra in er och tvinga er att lyssna igenom alla låtar. Dem gör mig glad, och därför skulle jag älska att få dela dem med er. Tyvärr är turen på er sida den här gången och youtube har sagt upp vänskapen med mig, så ni slipper.
Stackars er!