Att inte tappa bort sig själv när livet är svårt
De senaste dagarna har jag tänkt lite, eller rättare sagt mycket, på det här med jobb. Förra året gick jag ur gymnasiet och tog mina första tveksamma kliv ut i vuxenvärlden. I ryggen hade jag glädjen över att äntligen vara klar med skolan, och så länge solen sken fanns det inte så många bekymmer. Summerburst, Spanien, den årliga bilsemestern i Sverige, det var sånt som låg framför mig. Roliga saker, nödvändiga saker. Jag hade sommarlov. Sedan trillade augusti in och det var dags för oss att gå vidare, ut ur mellanlandet som finns mellan skola och jobb, barndomen och vuxenlivet. Ut i det riktiga livet, ut på arbetsmarknaden.
Idag är det inte lätt att få jobb, så enkelt är det. De jobb som finns slåss många om, och när du behöver hög utbildning för även de enklaste av jobb början man tvivla. Antingen utbildar man sig, eller så håller man tummarna och hoppas. Hårt slit lönar sig och visar du framfötterna kan du få vilket jobb du vill, men först måste du få chansen att visa vad du går för. Vissa har tur, andra har inte tur och många går arbetslösa. Det betyder inte att de här människorna är sämre, mindre värda, utan helt enkelt att turen inte fallit på deras lott än. För visst vill man jobba, det är klart. Man vill ha en fast plan, uträtta något och sist men inte minst; man vill få in pengar.
När man söker jobb efter jobb utan att få något, när man ser folk runt om kring än få jobb utan att man själv får det, då börjar man bli desperat. Man börjar söka sämre jobb, man börjar tulla på vad man själv faktiskt tycker och känner. Med "sämre" jobb menar jag inte jobb som ses ner på av samhället, för där finns det inget att prata om. Det finns nämligen inga dåliga jobb ur den synvinkeln, för alla tjänster behövs. Däremot finns det sämre villkor, och på så sätt sämre arbeten. Det kan vara jobb som är alldeles för lågbetalda, jobb där säkerheten ligger på bottnen eller helt enkelt en arbetsplats som misshandlat en psykiskt. Ändå går man dit, ändå fortsätter man söka dessa jobb, och därför tillåter man sig själv att må dåligt. Det är ju ett jobb, eller hur?
I stallet har jag ett par barn som alltid brukar hjälpa mig. "Barn" kanske är fel ord, de har vuxit upp till tonåren nu och har redan växt om mig på längden. I lördags pratade vi, den ena tjejen och jag, och om jag ska vara ärlig minns jag inte om vad. Däremot minns jag att jag sa att "Man ska göra det man vill och inte göra det man inte vill", och dem orden togs emot med stor respons. "Vilket bra motto", fick jag höra, och jag måste erkänna att jag först blev lite rädd. Vad har jag nu gjort? Sedan funderade jag vidare och insåg att jo, så är det faktiskt.
Det finns saker här i livet som man måste göra, och så finns det saker i livet man faktiskt inte alls måste göra. Det viktiga är att man känner efter själv, djupt där inom sig. Det finns saker man inte vill göra, som att gå upp på måndagsmorgonen eller skriva det där provet i skolan, men hur känns det om man gräver djupare? Det finns vissa saker man måste göra, det håller jag med om, men det ska inte vara på bekostnad av sig själv. Man behöver gå i skolan, men man måste inte gå i just den skolan. Man måste inte gå på gymnasiet om det känns som en kamp på liv och död, ditt eget välmående är så himla mycket viktigare. Du måste inte ta ett skitjobb bara för att du är arbetslös, bara för att du är desperat. Inte om du inte vill, inte om det får dig att må dåligt. Man ska inte gå till jobbet med en stor klump av ångest i magen, man ska inte behöva ha nära till tårar och må sämre än någonsin förr. Man behöver inte längta till jobbet, men man ska må bra.
Nu fick jag ett jobb i augusti, och på så sätt slapp jag den där arbetslösheten, desperationen. Ett extrajobb visserligen, men ett jobb jag klarar mig på och viktigast av allt, ett jobb jag trivs på. Visst kan jag känna en morgon att nej, idag vill jag inte gå till jobbet. Visst kan jag känna att nej, idag var det inte alls kul, idag vill jag faktiskt inte alls. Men om jag stannar och känner efter, djupt där inom mig, då känns det bra. Det är det som är viktigt och inget annat. Det ska kännas bra.
