Tillbaka på banan
Det är konstigt hur snabbt man kan anpassa sig tillbaka till vardagen igen. Julens alla röda dagar och underbara ledighet är förbi och igår startade livet igen. Upp tidigt, hem sent och mindre fritid än man egentligen vill ha, precis som det "ska" vara alltså. Kroppen hänger med och min lunch-klocka har börjat ringa vid tvåtiden igen, istället för runt tolv då jag alltid äter när jag är ledig. När jag jobbar vill jag av någon konstig anledning ta sen lunch, väldigt sen lunch, och det är sällan jag går en minut innan två. Varför bryta ett vinnande koncept?
Ledig har jag varit iallafall, under julens veckor. Lite stalljobb blev det här och där, men mest var jag fri som en fågel. Det resulterade i en spontan resa till Norrköping för en hotellnatt och hotellfrukost, mums! Annars har dagarna varit rätt styrda av stall, men en liten sötsöt som ska ridas varje dag och en liten z några dagar också. Nu har jag ridit silver i ungefär en månad vilket är jättemysigt, jättekul och nästan allting positivt. Får jag klaga vill jag dock säga ett och annat om den där sadeln.. Aj! Frågan är, har den alltid varit så oskön eller har jag blivit känslig på gamla dagar? Eller har det kanske att göra med att jag inte är van att rida i den varje dag, varken nu eller då. Aja, jag överlever den tiden som är kvar nu, sedan återgår jag till att vara en va mig skötare och Silver till att vara en vanlig ridskolehäst. Allting har sin tid och så kul det varit, något jag aldrig trodde skulle hända. Jag trodde min rida silver-period i livet var slut, men istället invek vi 2015 på bästa sätt. Slutsats: Vad som helst kan hända!
